God Jul!

Jag önskar alla läsare en riktigt god jul! Småtomtarna i Ösjöfors hälsar också god jul. Nästa jul hoppas jag att vi kan fira i Ösjöfors för allra första gången - det är något jag längtat efter sedan vi köpte gård.

Loppisjul eller Julen börjar inte på IKEA

Just nu kör IKEA med en slogan som lyder: "Julen börjar på IKEA". Jag håller definitivt inte med. Tänk så tråkigt att fylla sitt hem med julsaker från IKEA. Jag skulle hellre säga: "Julen börjar på Erikshjälpen, Röda korset,  Hjärta till hjärta, eller någon annan motsvarande Second hand-butik". Förra veckan gjorde vi en tur till både Erikshjälpen och Hjärta till hjärta i Linköping. Butikerna var fulla av fint julpynt. Vi handlade bl.a. fina broderade juldukar, gamla julgranskulor, burkar att ha julkakor i, och  ljusstakar. Något som jag gärna köper till jul är gamla julkort och bonader.

Här är några av de saker som vi hittade förra veckan:

 

 

 En jul med saker från loppis  är den allra finaste typen av jul man kan ha, enligt mig. Sakerna får gärna komma från någon antikaffär också från den delen, men då har någon annan gjort jobbet med att hitta guldkornen, och priserna blir därmed lite högre. Jag rotar gärna runt själv bland allt pynt på loppisarna - jag måste väl erkänna att där finns en hel del kitsch som inte alls faller mig i smaken.

Loppisjul - för mig har ordet en positiv klang. 

 

 

 

 

Ösjöfors i vinterskrud

 

Den första snön har kommit och jag har fått se Ösjöfors i vinterskrud för allra första gången.Tidigare har jag bara sett på bild på hur gården ser ut i snö. I ett tidigare inlägg skrev jag att Ösjöfors klär i den novemberbruna skalan, men efter gårdagens besök i ÖSjöfors måste jag nog säga att Ösjöfors är som allra vackrast med ett snötäcke. Längtan efter att flytta till gården är större än någonsin.

 

 

 

 

 

Precis innan vi skulle åka hem till lägenheten fick jag syn på två tomtar och lyckades fånga dem på bild!

 

Kylig glöggkväll

I söndags hade vi vänner på besök i Ösjöfors. Vi började med att grilla korv ute och gick sedan in för
att dricka glögg och fika. Då vi ännu inte bor på gården, så finns det inte värme i huset. Vi var därför tvungna att behålla alla ytterkläder på när vi gick in.

Min syster som bott hela sitt vuxna liv i Österrike, sa att "sitta i ett kallt hus, det hade man aldrig gjort i Österrike". Och att bjuda folk på fest till ett kallt hus, hade nog varit otänkbart trodde hon. Jag berättade att inredningstidningarna och mattidningarna i Sverige så här års ofta innehåller reportage om utomhusfester eller fester i lador, där man sitter på fårskinsfällar och hänger upp lyktor med levande ljus. Det hade hon inte hört talas om att man gjorde i Österrike. Om man sitter ute, så sitter man i solen, menade hon. Själv har jag inte reflekterat över denna skillnad. Jag kan hålla med henne om att det är lite märkligt att sätta sg i kylan för att äta, när man kan välja värmen. Är det bara vi i Norden som beter oss på det här sättet? Kanske finns det någon  bloggläsare som har någon tanke om detta fenomen?

 

 

 

Papersbruk | robertmuellerfoto

Min svåger som är fotograf hälsade på i helgen. Här är två av hans foton från Ösjöfors. Det övre fotot visar det äldre köket i mangårdsbyggnaden och det undre, visar matrummet som ligger i anslutning till köket.

Fler bilder finns i länken nedanför!


Papersbruk | robertmuellerfoto






 

Väntan

Just  nu går jag omkring med en diffus känsla. Jag går och väntar på något  - jag vet inte vad: en lotterivinst (men jag har inte köpt någon lott), ett oväntat besök, att något roligt plötsligt ska ske. Ja, en överraskning av något slag. Kanske väntar jag på en glittrande julgran full med ljus?

Jag tror att det är årstiden som skapar den här känsla. Det är november. Inget händer, varken i naturen eller i livet. Det är bara grå, trist vardag. Har jag en höst/vinterdepression? Jag tror inte det. Inte så mycket mer än de flesta andra har nu i novembermörkret.

Jag tröstar mig med att köpa några julsaker, glögg och en inredningstidning som handlar om jul. Alla  röda och gröna detaljer på sidornas blad värmer själen. Och snön i reportagen lyser upp.





Det röda och gröna i julens dekorationer värmer själen och den vita snön lyser upp (Ovanstående bild och bilden under kommer från tidningen Lantliv nr 13, 2013)

 



De första julsaker som jag köpt: En julhandduk och en afrikansk julkrubba (inte komplett, och lite trasig) hittade på en loppis och några tovade hjärtan att hänga i granriset från en julmarknad.

 

 

Men nej, det är inte julen jag väntar på, och inte heller snön, även om jag gillar båda och gärna i kombination. Jag vet vad det är jag väntar på: det är ljuset, det starka solljuset. Jag väntar på att det ska komma tillbaka igen. Tyvärr så blir väntan lång. Åtminstone tre månader. I väntan på att ljuset ska komma tillbaka lever jag livet. Här och nu.  Planterar pärlhyacinter och vitlök. Men jag drömmar mig även bort till  en sol som värmer, om pärlhyacinter som blommar,  och om  nya projekt på gården.

Olika nyanser av brunt

November. De avlövade trädens tid. De upplöjda åkrarnas tid. Dimmornas tid.  De bruna nyansernas tid. En månad av stillhet och vila. En månad av väntan. Väntan på att november ska ta slut och att den betydligt festligare december ska ta vid. Väntan på att den stillsamma Tant Brun tackar för sig och smyger ut och den bullrige Tomtefar gör entré.

Ösjöfors klär i novembers färgskala. Alla byggnader på gården är omålade och går i brunt eftersom träets egen tjära trängt ut och färgat det, och det harmonierar fint med novembernaturen.

Härom dagen gick jag runt och fotograferade på gården och bilderna visar upp olika nyanser av brunt.

 

 

 

 

Vardagsrummet i Mjölnarstugan. Här har tiden stått stilla sedan den åldrige Söderström flyttade -97.

 

En nedfallen bit tapet i Mjölnarstugan.

 

Ett nytillskott till dotterns museisamling.



 

Det senaste möbelfyndet

 

 De senaste loppisfynden står ouppackade i magasinet.

 

 

 

Avslutar med  en bild  från i våras -  samma motiv som i inläggets första bild. Kontrasterna till novembers brunskala är slående: