Rumskulla, en dag i slutet av oktober

I morse, efter att ha lämnat barnen på dagis och skola, så passade jag på att ta en promenad. Kameran fick följa med och det här är vad jag såg på en tjugo minuter:

Prästgården (numera i privat ägo)

 

 

Kvarnen - underhålls av hembygdsföreningen i Rumskulla och fungerar.

 

 

Gamla mejeriet som var i bruk till 1949. Därefter var det brandstation några årtionden. Numera finns idrottsföreningen här.

 

 

Rumskulla kyrka

 

 

 En bro och ett lusthus

 

 

En gammal jordkällare 

 

 

Ett torp som skymtar genom grenarna...

 

 

   

Ett garage?

 

 

 

Ytterligare ett torp. 1700-tal gissar jag på.

 

 

 

 

 

En blek sol som tittar fram mellan grenarna i den täta skogen

 

 

En bäck

 

 

Till sist: en liten industri -  idyllisk på sitt sätt.

 

 

 

 

 

 

Några olika projekt

I Ösjöfors finns gott om projekt: Några pågående, några som vi vill påbörja så snart som möjligt och några som är för framtiden. Här ett axplock från lite olika projekt:


1. Förbereda för vintern

 

I år har vi bestämt oss för att stänga ordentligt för vintern. Förra hösten var vi i Kina och hämtade Frida, så då hann vi inget, förutom att vara föräldrar, och dessutom bodde vi inte i närheten av Ösjöfors då. Det fick till följd att vi lämnade huset precis som det var efter sommaren. Vi hade t.o.m  torrvaror i skafferierna. Det straffade sig kan man lugnt påstå:  när kylan kom, så flyttade mössen in i huset. De härjade runt där under hela vintern helt ostörda. På våren när värmen kom igen flyttade de ut igen. Det blev ett omfattande projekt att städa upp efter dem på våren.

 I år tänkte vi att mössen skulle få en betydligt tråkigare och obekvämare vinter. Allt som skulle kunna uppfattas som trevligt för mössen ska bort. Alla textilier som kan vara mysiga att krypa runt bland, ska läggas undan. Vi vill inte få något sönderbitet i år.

Vi har sedan förra våren funderat på hur vi ska vinterförvara allt: något som mössen inte kan ta sig in i måste det ju vara. Och så hittade vi dessa plasttunnor i ett förråd! De har använts till att frakta pappersmassa i. Under de år Ösjöfors var museum, så visade man hur tillverkning av papper gick till, men man tillverkade inte pappersmassan själv, utan beställde den av Tumba pappersbruk. På tunnorna står det "Tumba pappersbruk", men på en tunna står det "Skansen". Kanske har Tumba pappersbruk även leverat pappersmassa till Skansen?

Mössens framfart har gett oss en tankeställare och lett till en slutsats: hus ska inte vara obebodda långa tider. Det ska bo folk och katter i dem. På det sättet kan inte naturen och objudna gäster ta över.

2. Laga den nedrasade bron

Det finns en gångbro till Ösjöfors, drygt 100 meter från mangårdsbyggnaden, men det går inte att använda den, då brofundamentet på ena sidan gett vika. Vi ser verkligen fram emot att kunna använda den, då det skulle ge oss tillgång till fler cykel- och promenadvägar, bl.a Sevedeleden. Hela känslan i Ösjöfors skulle i och med det förändras: nu ligger gården vid vägs ände, men med en lagad bro skulle den ligga längs med vägen istället.

 

3. Återuppta pappersproduktionen

En dröm på längre sikt är att kunna visa upp tillverkningen av handpapper. Tänk att kunna få använda  ramarna för handpappersarken igen! De finns nämligen kvar. Det gamla handpappersbruket är nedbrunnet, men det går ändå att visa upp hur man kan tillverka papper för hand, vilket man även gjorde i Ösjöfors under några år efter branden. Kanske kan man visa upp det gamla hantverket i det här huset som ligger precis i anslutning till ruinen?
  
4. Renovera spåntaken

 

Flera av byggnaderna i Ösjöfors har spåntak, och det vill vi gärna att de ska få ha i framtiden också. Men nu börjar de bli dåliga. Spånen har börjat ruttna och det är dags att börja lägga om dem, vilket inte är gort i en handvändning. Kostsamt är det också. Vårt hopp står därför till Länsstyrelsen i Kalmar län. Vi ska precis börja fylla i en ansökan om bidrag för att lägga om spåntaken.


5. Hildas projekt

Äldsta dottern har ett eget litet projekt. Hon älskar att leta efter gamla saker som ligger gömda i skogen runt Ösjöfors, saker som någon, någon gång slängt  för att de är trasiga. Hon samlar sakerna och lägger dem på scenen. Den är hennes museum säger hon.

 

 

loppisabstinens

Det var länge sedan vi gjorde en riktig loppirunda nu. Det har varken funnits tid eller pengar för det och nu  kan jag känna abstinensen. Ja, jag erkänner: det är en form av shopoholic att vara loppisfreak. Man blir beroende av att hitta fina saker. Det finns en spänning i letandet och det ger en kick att hitta något oväntat och fint. Beroendet rättfärdigas med att det handlar om återanvändande; det är ett shoppande som inte tär på jordens resurser, och i många fall så går ju överskottet till något välgörande ändamål.

Jag har en trevlig liten vana och det är att titta in hos Röda Korset efter jobbet. Sist jag jobbade gav jag efter för abstinensen och köpte två, bara två, små saker...



...en liten skål för godis och...
(allt på bilden är loppisfynd som vi hittat tidigare)

 

... en enkel bricka att hänga sina nycklar på.



 

En av guiderna från pappersbrukstiden har hört av sig!

Häromdagen fick jag ett telefonsamtal som gjorde mig väldigt glad: "Hej! Jag heter Hjördis Tegsell och jag har varit guide i Ösjöfors" Det visade sig vara den allra första guiden på pappersbruket. Hon hade själv tagit initiativet, på 80-talet,  att vara guide, då hon besökte Ösjöfors och träffade den dåvarande ordförande i hembygdsföreningen. Därefter blev det några somrar med guidning för henne och andra konstnärer, och efter dem kom fler. Hjördis är konstnär med papper som inriktning och de guider som kom efter henne var studenter från grafikinriktingen på Konstfack. De hade guidningarna på pappersbruket som sommarjobb och bodde då i mangårdsbyggnaden.

Efter att pappersbruket brunnit ner 2005 försökte den dåvarande ägaren, Tekniska muséet i Stockholm, att hålla igång museiverksamheten, samt visa hur papperstillverkning går till. Tekniska muséet  höll på med denna verksamhet ett par år, samtidigt som de funderade över Ösjöfors framtid: återuppbygga pappersbruket? Hitta en ny typ av verksamhet för gården Ösjöfors? Det blev inget med någon av planerna. Istället bestämde man sig för att sälja Ösjöfors och vi hade turen att få köpa gården.

Anledningen till att Hjördis hörde av sig nu var att hon gärna ville besöka Ösjöfors, tillsammans med ett par utländska konstnärsvänner. Hon har inte varit i Ösjöfors efter branden, utan bara sett bilder härifrån. Vi ser verkligen fram emot besöket och få del av hennes kunskaper och minnen från den tid hon var guide och hälsar henne och hennes vänner välkomna!

Efterlysning:
Håkan och jag har tänkt att vi ska försöka få kontakt med guider från pappersbrukstiden och så ringer en av dem! Hjördis hade sett vår blogg och sedan kontaktat mig för att höra om det fanns någon möjlighet att komma på besök. Kanske finns det fler fd guider som hittar bloggen? Hör gärna av er till oss. Vi vill även få kontakt med andra som på något sätt har koppling till Ösjöfors. Vi vill ta del av alla berättelser från vår unika gård. Finns det dessutom någon som har gamla fotografier från Ösjöfors, så skulle vi bli jätteglada över att få ta del av dem. Vi tar gärna emot besökare och visar dem runt på gården.