loppisabstinens

Det var länge sedan vi gjorde en riktig loppirunda nu. Det har varken funnits tid eller pengar för det och nu  kan jag känna abstinensen. Ja, jag erkänner: det är en form av shopoholic att vara loppisfreak. Man blir beroende av att hitta fina saker. Det finns en spänning i letandet och det ger en kick att hitta något oväntat och fint. Beroendet rättfärdigas med att det handlar om återanvändande; det är ett shoppande som inte tär på jordens resurser, och i många fall så går ju överskottet till något välgörande ändamål.

Jag har en trevlig liten vana och det är att titta in hos Röda Korset efter jobbet. Sist jag jobbade gav jag efter för abstinensen och köpte två, bara två, små saker...



...en liten skål för godis och...
(allt på bilden är loppisfynd som vi hittat tidigare)

 

... en enkel bricka att hänga sina nycklar på.



 

Loppis

Nu är både övervåningen och nedervåningen på magasinet tömda och kvar är det som vi sälja i vår loppis. Vi har konstaterat att vi skulle behöva mycket mer saker som vi kan sälja. Vi som tyckte att vi hade så mycket saker, men magasinet är stort!

 

 Systersonen kollar in våra loppissaker.

 

Den provisoriskt iordningställda nedervåniningen, med plats för mycket mer sker än vad som nu finns!

Snart en egen loppis!

Vi har samlat saker ända sedan vi träffades Håkan och jag. Det är tretton år sedan nu. Vi har köpt saker på loppisar,  i antikaffärer och på second hand, t.ex. Erikshjälpen. Om vi har sett något som vi har fastnat för, så har vi köpt. Vi har köpt fast vi inte alltid har haft råd.  Vi har även haft turen att få köpa våra hitintills två hus, med alla inventarier. Till det kommer att Håkans syster också gillar att handla på loppis, samt att gå på auktion. Ibland har hon fått med saker som hon inte själv vill ha och då har vi fått av henne. Det har alltså blivit en hel del möbler och prylar genom åren.

Vi har under flera år haft en tanke om att öppna en loppis. När vi köpte Ösjöfors så fanns helt plötsligt möjligheten. Vi har tänkt att vi ska ha vår loppis i det gamla magasinet som är i två plan. Förhoppningsvis kan vi öppna nästa sommar.

Härom veckan fick vi god hjälp av Håkans syster Katarina att komma en bra bit på väg med våra planer. Hon och Håkan ägnade en hel dag åt att plocka upp saker och ställa iordning. Och från att ha varit ett enda ihoptryckt kaos, så blev det något. Något som liknade en loppis!

Idag hade vi de första besökarna i loppisen. De var inte kunder, utan vänner som också tycker om gamla saker, som fick kolla runt. Och vår loppis verkade ha fått godkänt av dem.

 



 

Vår dotter tycker att det är roligt med loppisar och hjälper gärna till.

Den här snygga lampan ska jag nog köpa till oss själva.