Väntan

Just  nu går jag omkring med en diffus känsla. Jag går och väntar på något  - jag vet inte vad: en lotterivinst (men jag har inte köpt någon lott), ett oväntat besök, att något roligt plötsligt ska ske. Ja, en överraskning av något slag. Kanske väntar jag på en glittrande julgran full med ljus?

Jag tror att det är årstiden som skapar den här känsla. Det är november. Inget händer, varken i naturen eller i livet. Det är bara grå, trist vardag. Har jag en höst/vinterdepression? Jag tror inte det. Inte så mycket mer än de flesta andra har nu i novembermörkret.

Jag tröstar mig med att köpa några julsaker, glögg och en inredningstidning som handlar om jul. Alla  röda och gröna detaljer på sidornas blad värmer själen. Och snön i reportagen lyser upp.





Det röda och gröna i julens dekorationer värmer själen och den vita snön lyser upp (Ovanstående bild och bilden under kommer från tidningen Lantliv nr 13, 2013)

 



De första julsaker som jag köpt: En julhandduk och en afrikansk julkrubba (inte komplett, och lite trasig) hittade på en loppis och några tovade hjärtan att hänga i granriset från en julmarknad.

 

 

Men nej, det är inte julen jag väntar på, och inte heller snön, även om jag gillar båda och gärna i kombination. Jag vet vad det är jag väntar på: det är ljuset, det starka solljuset. Jag väntar på att det ska komma tillbaka igen. Tyvärr så blir väntan lång. Åtminstone tre månader. I väntan på att ljuset ska komma tillbaka lever jag livet. Här och nu.  Planterar pärlhyacinter och vitlök. Men jag drömmar mig även bort till  en sol som värmer, om pärlhyacinter som blommar,  och om  nya projekt på gården.